den här helgen....

har fått mig att inse var en riktig vän är och vad en mindre riktig vän är.
en vän håller det man lovar, och kommer på en födelsedagsfest om det är bestämt. inte 10 minuter innan de få som är där ska gå.

och jag är så förbannat jävla trött på att vara så jävla glad och käck hela tiden när allt jag får är någon ytlig jävla vänskap som man knappt kan ta på.
visst, man tar inte mig på allvar och det är för att jag själv har valt att prata om allvar med få av de som finns runtomkring. men när man väljer den platsen (som finns i alla umgängeskretsar) så får man höra så jävla mycket om varandra... den snackar skit om den och den är så trött på den och den orkar inte med den och den ligger med dens pojkvän osv... men samtidigt säger ni att ni är så jävla ärliga mot varandra. JAG vet om hur det ligger till, och jag säger det inte till någon men jag blir så jävla trött...

när jag ber någon (känn er träffade) höra av sig och de lovar att göra det, och sen inte gör det, blir jag förbannad, eftersom dett inte är ofta det sker att jag ber någon höra av sig. men jag däremot ställer tamejfan upp och ska vara alla till lags hela jävla tiden.

sen är det väl inte ägnat till alla men vissa börja gå lite väl långt. lär er att tänka på andra.
det är ytterst få personer som ber mig följa med någonstans, jag löser oftast det själv.. kanske för att folk väntar sig det, eller jag vet inte?

tröttsamt i alla fall.
egentligen vill jag bara tillbaka till tiden med danne då jag slapp all sånhär jävla backstabbing men det kommer ju aldrig ske igen ändå..